IakttagelserSkapad av PC mån, maj 18, 2009 16:29:09Då har man hunnit vara hemma i lite drygt en vecka och det känns som även bloggens resa borde få ett slut också.
Turen från Kuala Lumpur var kanske den sämsta av sträckorna med MH, besättningen verkade inte alls lika engagerad som deras kollegor på övriga sträckor. I tillägg blev vi nästan en timme sena på grund av seating problem. Folk som inte helt ville acceptera att sätta sig någon annanstans även om det var bättre platser!
Resa i sig själv kommer att leva kvar i mitt minne länge, intrycken var många och minnena som återvände likaså. Det var även roligt att kunna visa någon annan "mitt" Bangkok och vad jag fick uppleva som litet "knodd". En sak är säker och det är att Asien/BKK kommer bli min boplats någongång i framtiden, när vet ingen men att det blir av är lika säkert som att julafton kommer den 24/12 varje år. En resa till kommer att planneras snart i vilket fall.
Alla kommentarer som vi har fått i efterhand gjädjer mig och även om detta primärt skrevs för vår egen del är det självklart roligt att kunna få andra att dra på smilbanden.
Tack kära läsare och på återseende inför/under någon annan resa :)
SevärdheterSkapad av Jocke fre, maj 08, 2009 15:51:38Efter att vi druckit vårat kaffe och kännt oss nöjda med livet, åtminstonne för stunden, så gick vi så till utgång F2. Där stod en Boeing maskin helt klädd i Malaysia Airlines vackra färger. Nu var det dags att inleda nästa äventyr. En lugnt och skön flygning på 2 timmar, vilket med fullt hus ledde till att flickorna och pojkarna i mittgången fick jobba både hårt och effektivt. God mat, kall dryck och inte farligt mycket turbulens. En tjusig landning, inte mycket sämre än PC's första solo-landning, och vi var framme i Malaysia.
Då vi hade blivit pre-seatade på samma platser som på vägen ner, så var det rent av ilsk-väckande att det på våra boardingkort stod skrivet, 39J* och 39K*. Pc's hudton gick från lagomt rosa till direkt Ketchupröd i en handvändning och siktet sattes på transitdisken. Efter att kvinnan vackert meddelat att, njaej, det går minsann inte, så fick vi vara nöjda med 30D* och 30E*. Okey, good enough. Efter immigrations var vi hemskt välkomna att ta tåget mot KL och en halvdag i denna smältdegel av kulturer.
På KL Sentral, ja, så stavas det, tog vi en tunnelbana och kom fram mitt under Petronas Twin Towers. Hyffsat imponerande syn. Tyvärr var dagens skörd av biljetter för uppfärden slut och vi fokuserade vår energi på att ta oss upp i TV-tornet. However, we failed. Efter en dryg timmes promenad i den stekande ekvatoriala hettan höll vi gemensamt på att stupa. Det gyllene M:et kom som en räddande ängel och varsin halvliter dryck sögs upp effektivare än vilken absorbant gjord för kvinnor, som helst skulle gjort.
Efter att ha konsulterat en karta fann vi att det låg en Monorailstation inte alls långt bort. De sista krafterna fokuserades på att ta oss dit. 2,10 Ringgit senare och vi hade varsin biljett. Väl på Sentralen igen så hittade vi till tåget, som efter bara 3 minuters väntan lämnade stationen för KLIA. Innan vi passerade passkontrollen igen så valde vi att ta en kik på utsiktsplatsen, mest för att få en känsla för vad den kunde erbjuda. En skaplig utsikt och lagomt med sittplatser, kändes genomtänkt och trevligt.
Eftersom PC är en duktig pojke, och ett vykort från varje hörn av världen skall skickas, så skulle även Kuala Lumpur inräknas. Ett par vykort inhandlades och sen började jakten på frimärken. Aldrig, och jag säger aldrig, har en bokaffär varit så svår att hitta. När vi tillslut fann denna och handlat våra frimärken var vi nöjda. Säkerhetskontrollen var av det sämre slaget, med en liten liten röntgenmaskin och absurd brist i personal, vem klagade på Arlanda för 2 år sen? Try this!
I skrivande stund sitter vi i Plaza Premium Lounge och har precis fått möjlighet att duscha. Med varsin Cola och har ett par timmar kvar till avgång känns livet ganska bra. Transitdisken förärades tidigare med ytterligare ett besök, och den hjälpsamma mannen satte oss på de låsta platserna 29J* och 29K*. Han bad samtidigt om ursäkt med orden "I am sorry my colleague deceived you, she will be made aware of that." Jaha, stackars kvinna, men vi får våra nödutgångsplatser hur som helst. Varsin Stjärnkopp från Kuala Lumpur har inhandlats och ligger nu vackert nedstoppade i varsin matchande påse.
*Platserna på rad 29 är nödutgångsplatser, vilket på en Boeing 777-200 innebär vid en stor dörr. Alltså obegränsade mängder benutrymme. Platserna 30D/E/F/G/H är mittplatser, men utan någon rad framför. Alltså med mer benutrymme, men fortfarande inte tillräckligt. Platserna på rad 39 är långt bak, något snedställda stolar, vilket begränsar benutrymmet. Mer info på SeatGuru
IakttagelserSkapad av Jocke fre, maj 08, 2009 05:14:02Frågan som alla någon gång ställer sig är, hur långt ska man behöva gå för en kopp kaffe?
Bild nummer 1 visar en översikt på flygplatsen.
Bild nummer 2 visar var vi befann oss när vi ville ha kaffe.
Bild nummer 3 visar var Starbucks ligger på flygplatsen.
Bild nummer 4 visar var vår gate ligger.
Man kunde ju tycka att en mer central placering vore önskvärt, no?
Vi bloggar åter från KLIA, Kuala Lumpur International Airport.
SevärdheterSkapad av Jocke tor, maj 07, 2009 18:40:13Efter gårdagens något galna utekväll, släpandes på kostymer, så hade dieselmannen slagit till mot oss idag. Främst hade han gått åt Jocke, av någon underlig orsak. Till frukost intogs lite frukt och lite juice, då mat inte var att tala om. I den annars så tomma matsalen gick PC en verbal rond med en grupp blandad kompott ur den indiska överklassen, med lyckat resultat. Jocke satt mest och suckade lidande.
För att dra vårat strå till stacken i frågan om klimatet och carbon footprint så åkte vi vistelsens sista resor med både MRT och BST. Det är alltså dyrare att åka kollektivt om man är två, än att ta taxi, utan att det egentligen är dyrt att åka kollektivt.
Väl på MBK var det bakis-käka dax. Någon form av McRib serverades och sen började lurendrejeriet. Jag kan inte nog understryka hur omöjligt det är att inte bli lurad. För även om man betalar 10SEK för ett par Lattjo Rajban, så är man fortfarande lurad med deras ögon sett. Win-Win är lite av en utopi. Efter att vi prutat bort halva reskassan, och spenderat den andra så var det dags för taxi tillbaka till hotellet. Och vilken taxi. Killen hade inrett sin bulle som någon form av tempel, ja, se nedan.
Mellan klockan 17-18 låg vi i separata massagebås. PC somnade medans Jocke låg med en halv olustkänsla över massösen. Visst, hon knådade skönt, det var toppen, men hon ställde de där artighetsfrågorna som man inte riktigt vet vad hon menar med. Efter att ha uppgett ålder och nationalitet uppstod känslan av att frågan om att få följa med skulle komma. När sedan beröm för en mycket vacker kropp kom så var det klippt. För den som inte genomgått en Thai-massage kan meddelas att de hänger och knådar en hel massa, bland annat med händerna i dina ljumskar. Denna närgångna behandling kändes hyffsat ansträngd efter den tidigare utfrågningen. Rest assured though, Maiyanhi kommer inte att heta Knutsson i efternamn.
Dusch och ombyte, hungern gjorde sig påminnd. Vi hade blivit rekomenderade ett ställe som heter
Cabbages & Condoms. Det utlovades hyffsad mat, men med en god sak bakom. Mat över förväntan intogs och en kortare tur i deras lilla butik resulterade i en plastpåse med lite kraffs.
Nästa taxi, med den passande skylten på insidan (se nedan) tog oss nästan dit vi ville. Skylten ljög kan man säga. I State Tower blev vi väl emottagna och den tidigare nämnda plastpåsen checkades in i deras garderob, "for your convenience". 64 våningar upp satte vi oss och avnjöt varsin drink. PC tog den klatchiga GrandKiwi medans Jocke valde den lite mer relaxade Melonaid. Smaskens som sig bör på 230m höjd.
Väl nere igen fick vi hämta ut väskan, ehr, påsen, som en portier kom bärandes på. Helt galet vilken lyx man vänjer sig vid utan att det kostar en ett dyft. En galet Tha Fast and The Furious inspirerad taxi tog oss i rask takt, via motorvägen, hem till hotellet där packning och sömn vidtog.
Imorgon gör vi Kuala Lumpur på 4 timmar, it's gonna be Legen....
SevärdheterSkapad av PC tor, maj 07, 2009 06:09:48Ett av målen med resan var att göra ett återbesök till min gamla skola, ISB för att uppleva gamla minnen och se förändringarna som skett på campus på 17 år. Mitt sista halvår på skolan var också skolans första på nytt campus 3 mil utanför centrala Bangkok.
Efter en stadig hotellfrukost haffade vi en taxi och kom överrens om 250THB för turen ut. Allt eftersom vi närmade oss började minnen komma tillbaka i rasande fart och när vi körde in på området var jag i det närmaste som ett litet barn på julafton. Tackade taxichauffören och började sedan utforska området.
Första stoppet för herrarna blev det Elementary School office där vi frågade efter Mrs. Rodgers som faktiskt visade sig arbeta kvar. Timingen kunde knappast vara bättre då hon precis skulle ha en rast och efter att hennes 3:e klassare hade försvunnit iväg på rast gick jag in och hälsade på henne. Att hon i princip direkt kände igen mig får jag tolka att jag döljer min stigande ålder väl ehrm kanske lite skillnad i hårväxten på huvudet men ändå..... :) Mycket prat om vad som skett i livet och om människor som bodde här på “den gamla goda tiden” samt det obligatoriska fotot till mina reseminnen. Efter detta fortsatte “de två musketörerna sin tur runt området och avslutade med att köpa lite souvenirer i PTA shoppen som öppnades speciellt för oss (annars bara öppen på fredagar). Intrycken som jag sitter kvar med efter detta besök går egentligen inte att beskriva med ord och jag tänker ö.h.t inte försöka mig på det. Jocke som var med däremot kunde nog tydligt märka det på mig.
Bild på Mrs. Rodgers klassTaxi åter till hotellet för att dumpa av lite saker innan vi tog tuben till vår gode vän skräddaren och vidare ut i Bangkoknatten med min gamle klasskompis Boone. Detta har dock Jocke redan behandlat i förra inlägget och det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga ;)
En sak är säker och det är att jag inser mer och mer vad Bangkok egentligen har betytt för mig personligen och att vistelsen här 1990-1992 är anledningen till många av mina val som jag har gjort genom åren och man kan väl egentligen säga att jag är skyldig staden en hel del!
Nu skall vi ut och handla för att blidka folket därhemma!
DumheterSkapad av Jocke ons, maj 06, 2009 19:52:28Tyvärr är vi för fulla efter en galet trevlig kväll. Sista besöker hos Baron slutade i varsit enormt paket att ta med hem. Detta släpade vi dock runt på, en helkväll med PC's galna polare Boone. Mer om allt imorron. Keep it real!
Puss å Gonatt!
IakttagelserSkapad av Jocke tis, maj 05, 2009 17:49:57Då det är någon form av Thailändsk allmän helgdag idag så gissade vi att lugnt tempo skulle vara en bra idé. MRT till Sukhumvit, för att gå till skräddaren vid 12 snåret var dagens egentligen enda plan. Vi blev frisläppta med blotta förskräckelsen efter bara 10 minuter. Eftersom Jocke valde att bara äta frukt till frukost så klarade han ganska exakt 5 minuter ute i värmen. En Cheeseburger Deluxe på McD fick rädda dagen. PC bad om en Jordgubbsmilkshake, flickan i kassan visste inte vad en milkshake var. Istället ställde hon en Pinky Milky Float på brickan. Hur detta uppskattades av mannen som skulle dricka densamma är oklart, men han såg lycklig ut, mycket lycklig.
PC skulle köpa lite bestick en bit ut i stan så vi tog dagens enda taxi till Oriental Hotell, vilket vi tidigare talat om. Närmare 5000 Baht senare släppte tanten oss fria att försöka gå in mot stan igen. Dagens värme var utan tvivel på toppen av vad vi haft so far, så det var kort och gott, varmt. Halvvägs in till city hittade vi en restaurang i Pizza Hut stil, kallad The Pizza Company, där vi valde att inta dagens lunch.
Tanken på att gå hela vägen upp till Sukhomvit Road för att gå densamma upp till MRT'n innan hemfärd avbröts raskt efter ömmande fötter och ett stundande monsunregn. För att slippa koka kaffe själva idag så valde vi att köpa det i lobbyns café. 200 baht senare, och närmare 10 minuter, så hade vi varsin kopp med halvblaskigt snabbkaffe med oss upp på rummet. Det var i samband med detta som historien med hissen, läs nedan, utspelade sig.
En halvtimme nere i relaxavdelningen gjorde gott för våra trasiga kroppar. Uppe på rummet igen väntade vi förgäves på att Boon skulle ringa för att akompanjera oss till en Hot Pot i närheten. Klockan 21 skulle vi mötas, 5 över kommer ett sms som säger att det tyvärr inte funkade ikväll. Som två hungriga vargar funderade vi på reservplan och fastnade för Nishiki, den japanska restaurangen på hotellet. 1400 Baht senare hade 17 serveringfat, plus små tillbehörsskålar och tallrikar att äta från passerat vårt bord. Det var så sjukt galet mycket mat. Vi hade nämligen ingen aning om vad flickan frågade oss. Vi ville ha buffet, men detta var ingen gående dito. Det enda hon sa, som vi förstod var "I recommend for you" samt senare "enjoy". And Enjoy we did. Så mycket mat har aldrig, varken villigt eller ovilligt pressats in.
PC's kämpande med pinnarna var det som fick anses som underhållningen till maten. "Jag låter dom sitta ihop så går det lite enklare att använda." Jag fick en association till Stig Helmer i SOS; "Men herregud Stig, du har ju kokat hela nätet!"
På vägen upp i hissen fick vi syn på en affish. Den eminenta och paranta orkester som fungerar som husband i den nordkoreanska baren på 24:e våningen visar sig i all sin prakt. Och namnet, det är på något sätt helt passande.
Tomorrow is en annan day, så som Chrille sjöng
IakttagelserSkapad av Jocke tis, maj 05, 2009 14:52:12Jag tänkte delge er alla en rapport av PC's små missöden under de senaste dagarna. Mest för att jag är elak och skadeglad.
- PC lät bli att pruta på taxin häromdagen. Efter att föraren sa 150 baht, och PC sa ja, sken mannen upp i ett leende som inte kan återges i text, så sjukt lurad.
- PC skulle betala tunnelbanan, den kostar 18 baht, med en sedel. Han väljer då att stoppa in en 100 baht sedel. Växel åter i mynt.
- PC tappade kontaktlinsen under massagen.
- PC glömde nyckeln i låset när han skulle lämna tillbaka den vid bastun.
- PC skenade ut ur hissen på 8:e våningen, glatt pratande med sig själv och reflekterade inte över att det var fel våning, vi bor på våning 17.
- PC kommer ut från toaletten i morse och meddelar att toaletten har gått sönder, den står nu och spolar, konstant.
- PC lyckades inte släcka en lampa i rummet under första natten, så istället tog han bort nyckelkortet som sitter i en hållare. Detta gjorde att all ström i rummet dog, inklusive AC'n.
